Med buss i det blå år 2005

Söndagen den 7 augusti var vi 28 resenärer som gav oss iväg ut i det blå. Det blev kanske mer blått än vi hade räknat med. Det bar iväg åt Finspångshållet och vidare. Bortom Hällestad tyckte vi oss höra oroväckande ljud när chauffören växlade. Men allt flöt på.
Vid Pålsboda tog vi vägen mot Hallsberg och därifrån söderut en milslång skogsväg till Kumlaavdelningens sommarhem. Det heter Kvarsätter och det är nog namnet på hela området med många sommarstugor. Sjön Tisaren ligger nära, man ser vattnet skymta mellan träden.

Vi blev väl mottagna av de Kumla-medlemmar som ställt upp för att ordna kaffe och smörgåsar åt oss. Det var dukat i en rätt stor sal som används för mötes-verksamhet så mycket som det går. De har inte egen lokal i Kumla utan hyr när det behövs. Särskilt under vintern.

Sommarhemmet är ett gult, ganska stort enplanshus. Tomten är större än den vi har, skulle jag tro, med gräsmattor och lummiga träd.

Så fortsatte vi för att göra en liten rundtur i Kumla med kassören som guide. Det blev en rejäl tur för han var på alerten och visade oss allt. Vi såg SAKAB- anläggningen där man tar hand om skräp från hela landet. Vi såg den numera grönskande slagghögen i Kvarntorp. Vi snurrade i Kumlas rondeller som är minst lika många som i Norrköping. Vi såg den välkända "bunkern" som såg riktigt glad ut i varmt gulockra färg.

Så lämnade vi Kumla och satte kurs mot Askersund ... trodde vi! Bussen lade av, kopplingen fungerade inte. Vi kunde ta oss in på en sidoväg och vår chaufför försökte hitta felet. Inget hände. En buss från Örebro kunde komma till undsättning, men det skulle ta tid.
Längst bak inne i bussen fanns en lucka i golvet, rullstolar baxades undan, luckan öppnades och i det lortiga utrymmet därnere hittade chauffören en kula som han fick fast på plats. För säkerhets skull band han den med en rem som man binder rullstolar med. Smutsig och svettig kunde han starta bussen igen.
Applåd!!!

Vi kom till Askersund och åt en god middag på Ramada Hotel Norra Vättern som ligger nära hamnen. Så mycket av den lilla, idylliska staden hann vi inte se. Synd, för vi hade ett underbart väder som gjort för makliga promenader.
Det var bara att gå ombord igen och fara hem förbi Motala och Linköping. Vi var hemma klockan 19.00 och då stod färdtjänstbussarna och väntade.

Tack till våra hjälpare Peter och Roland och de andra som gav ett handtag när det behövdes! Vår duktige chaufför fick en stor chokladask.

Det blev en bra resa trots allt - intressant och oförglömlig!       Maja 

Rapport från en resa runt Hjälmaren 2004




Att ordna en kafferast går inte på en kafferast

Från början var det tänkt att vi skulle rasta vid Mälarvik. Det är 
Eskilstuna-avdelningens sommarhem. Eller har varit! 

Ett fint ställe med en stor park framför och Mälaren bakom, som nu 
överlåtits till kommunen. DHR orkade inte driva det längre. Vi skulle 
få vara där om vi lånade nyckel och klarade oss själva. Det lät inte lockande.

Vi försökte med Södertäljes sommarhem. Det skulle gå bra men tyvärr hade 
det brunnit ner en vecka tidigare. Allt var sorg och bekymmer. Men man 
kunde rekommendera ett fint ställe med stor park, Hågelby, i närheten 
av Tumba. Ringde dit och där skulle vi vara så välkomna. Det var bara 
det att just denna dag var det bröllopsfest där.Dessutom var det något
slags 60-årsjubileum så man måste betala inträde till parken.

Då vände vi oss västerut och försökte med Karlskogas sommarhem. Det var 
tyvärr uthyrt till synskadades förening denna dag.

Ringde till Kumla som gästade oss här förra sommaren. 
Där skulle en hus-mosterförening styra och ställa och bjuda Kumla DHR på fest.
.
Det här började bli jobbigt! Ringde till Köping som har ett sommarhem i 
Kolsva i Hedströmmens dalgång. Brogården heter det och naturligtvis var det 
uthyrt till en förening måndag t.o.m. söndag just denna vecka.
Till sist blev det ändå napp och vi blev välkomna till Arbogaavdelningen 
och deras sommarhem Soludden vid Hjälmaren. - Det blev perfekt!

Att hitta en rastplats där vi kunde få något att äta var inte heller helt lätt. 
Det måste ju vara tillgängligt och ha handikapptoa värd namnet. 
Vi försökte med fyra tänkbara ställen i Örebro och trakten däromkring.
 - Bröllop, för dyrt, ingen personal… Puh…
Vi drog oss åt Askersund, Olshammar vid Vättern verkade intressant. 
Men tyvärr har de en paradtrappa som klarar vanliga manuella 
rullstolar men inte större stolar typ Permobil. 
Medevi Brunn ligger bra till, men där var också bröllop - och dyrt!  
Så vi fast-nade för Julita värdshus. Där är en vacker park, en ståtlig 
herrgårdsbyggnad och en vacker sjö, Öljaren. 
Är vädrets makter nådiga så blir det nog bra. 
   Och vädrets makter var nådiga…
					Maja


Så bar det iväg...

Den 7 augusti, en varm, solig dag, en av de där dagarna då det verkligen var 
sommar. Bussen hade luftkonditionering så det var inget lidande att sitta i den. 
Vi var 27 resenärer plus Peter Persson som var medhjälpare och så chauffören 
Werner Ericsson  från Kolmårdens buss med fru Monica som bussvärdinna.             

Det bar iväg över Katrineholm och vidare norrut till Hjälmarsund och Sundby. 
Där blev det en liten miss, men vi trasslade oss fram till Arboga-avdelningens 
sommarhem Soludden. Det ligger mycket vackert på en udde i Hjälmaren.
Vi blev hjärtligt mottagna. Ordföranden Birgitta Eriksson hade samlat ihop 
glada damer och herrar som serverade oss kaffe, smörgåsar och kakor. 
En fin boulebana fanns och några av oss provade den. 
Vi hade gärna stannat längre vid Soludden men tidsplanen höll på att spricka. 
Lyftplattan på bussen krånglade och ville inte sänka sig när en större 
rullstol var på. Det tog mycket tid. Vi fortsatte resan mot Örebro där vi 
hade stämt träff med en guide, men den fick vi avbeställa. Ändå fick vi 
veta en hel del om Örebro för Monica Ericsson kände väl till staden.
Nu bar det iväg söder om Hjälmaren, en vacker väg som delvis gick nära stranden. 
Vi märkte att det är en stor sjö, Sveriges fjärde i storlek.
Så närmade vi oss nästa sjö, Öljaren. Där ligger Julita och där skulle vi 
äta mat på värdshuset. Det smakade bra och efteråt tog vi det lugnt i den 
vackra parken eller handlade i souvenirbutiken. Ett brudpar med många gäster 
fanns också att beskåda. Klockan 19 var vi hemma igen.